Beroendevård

Utred avkriminalisering

En förutsättningslös utredning om avkriminalisering av innehav för eget bruk och eget bruk behöver genomföras som kan ge viktiga kunskaper för att forma en modern politik för framtiden.

Förebyggande arbete och tidiga insatser

Liberalerna vill att huvudansvaret för beroendevården, inklusive behandling av alkoholberoende, ska flyttas från kommunernas socialtjänst till hälso- och sjukvården och i första hand till den nära vården. En stor andel beroendepatienter har en samsjuklighet. Det ställer högre krav på samordnade behandlingsinsatser och genom att regionerna får ett tydligt uttalat ansvar för vård och behandling kan högre krav ställas på vilka behov regionerna ska tillgodose medicinskt och behandlingsmässigt. För den enskilda är det ofta ett stort steg att erkänna ett beroende och vända sig till kommunens alkoholrådgivning, medan det är enklare att söka vård för till exempel alkoholrelaterade somatiska problem. För att tidigt möta personer som behöver få hjälp behöver särskilda insatser för riskbrukare i primärvården stärkas. Kompetensen behöver stärkas, bland annat genom vidareutbildning, och ersättningarna ses över för att stimulera vårdcentralerna att ta ökat ansvar för dessa patienter.

Att söka vård och stöd ska inte behöva upplevas som stigmatiserande. Vårdgarantin inom beroendevården ska stärkas och behandling som inte är av akut karaktär ska påbörjas inom 30 dagar, och akuta behov ska tillgodoses genast. Motivation är A och O i missbruksvård och de flesta behandlingar bygger på missbrukarens egen vilja att förändra sin situation. Motivation är en komplex drivkraft och ofta en färskvara. Tre till sex månaders drogfrihet för att få hjälp och stöd har under lång varit en vanlig metod för att bemöta människor i missbruk trots att det mycket sällan har lett till att människor har lyckats ta sig ur sitt missbruk. Att komma ur ett missbruk är en lång process och stödet behöver finnas hela tiden, om än i olika form.

Beroende är en sjukdom och den som drabbas måste få vård.

Ansvaret för beroendevården ska flyttas från kommunernas socialtjänst till hälso- och sjukvården. Ansvarsfördelningen inom regionen och mellan regionen, kommunerna och polisen ska vara tydlig och inga gråzoner får förekomma. För att tidigt möta personer som behöver få hjälp behöver särskilda insatser för riskbrukare i primärvården stärkas. Kompetensen behöver stärkas, bland annat genom vidareutbildning, och ersättningarna ses över för att stimulera vårdcentralerna att ta ökat ansvar för dessa patienter.

Sprututbytesverksamheterna ska utvecklas i regionen.

De räddar liv, minskar smittspridning och ger människor i stor utsatthet motivation och möjlighet till fortsatt kontakt med vården, vilket har positiv betydelse för hälsan. Generöst tillhandahållande av Naloxon mot överdoser och utbildning i hur läkemedlet används bör fortsatt ges på regionens beroendemottagningar och i sprututbytesverksamheten.

Stockholm bör bli pilotregion för att komplettera sprututbyte med injektionsrum.

Det kan öka tryggheten och minska utsattheten för människor samt utgöra en länk till annan vård och förebyggande arbete såsom vaccination. Modellen har fungerat väl i andra länder, exempelvis Norge. Vi ser gärna att Region Stockholm får möjlighet att driva en pilotverksamhet för att bygga kunskap och utveckla en modell som fungerar för svenska förhållanden.

Vård

Beroende är en sjukdom och den som drabbas måste få vård. Ansvaret för beroendevården ska
flyttas från kommunernas socialtjänst till hälso- och sjukvården. Region Stockholm har sedan lång
tid tillbaka organiserat den specialiserade beroendevården i en särskild organisation där det redan
idag finns stora möjligheter att erbjuda ett brett utbud av vård- och behandlingsinsatser. Den stora
utmaningen har varit och är fortfarande att få till en bättre samverkan mellan beroendevård,
psykiatri och den somatiska vården för att bättre tillgodose behoven hos patienter med
samsjuklighet.

En huvudmannaskapsförändring ändrar i sig inte mycket, men ett tydligt uppdrag till vården att arbeta personcentrerat kring personer med missbruksproblematik och ofta med samsjuklighet skulle kunna stärka insatserna kring individerna. Många gånger har de som lever med beroende också sociala problem där kommunernas socialtjänst behövs. En samordnad vård- och stödverksamhet för de med stora samordningsbehov ska finnas överallt och bedrivas gemensamt av hälso- och sjukvård och socialtjänst, till exempel för de individer som vistas på Hem för vård eller boende (HVB).

Den som överdoserat heroin och andra opioider – den typ av droger som skördar flest offer i
Sverige – behöver snabbt få motmedel, till exempel Naloxon. I dag finns dock inte motmedel där
överdoser sker utan i ambulanser och hos akutsjukvården. Läkemedel som kan häva en överdos
behöver finnas tillgängliga där och när de behövs, till exempel bland poliser, fältassistenter och
ordningsvakter. Sprututbytesprogram var länge kontroversiellt men har visat sig fungera väl och gett människor en kontaktyta mot vården som kan hjälpa dem att stärka sin hälsa. Men det finns mycket mer att göra.

I andra länder som Norge och Danmark erbjuds människor inom ramen för sprututbytet också en trygg plats att ta sina droger på för att minska utsattheten och undvika att människor dör i en överdos. Med kompetent personal på plats och möjlighet att ge motmedel kan liv räddas.

Låt vården ansvara för all beroendevård

Beroende är en sjukdom, och då är det vård som behövs. Ansvaret för beroendevården bör i sin helhet överföras till sjukvården från socialtjänsten.

Livräddande läkemedel måste finnas lätt tillgängligt

Läkemedel som kan häva en överdos, så som Naloxon, är en viktiga livräddande insats och ska finnas väl spritt i miljöer där de kan komma till användning för att rädda liv, exempelvis hos poliser, fältassistenter och ordningsvakter.

Beroendevård ska byggas ut med E-hälsa.

Beroendevården kan både möta nya patientgrupper och behandla fler genom digitala lösningar. Olika digitala verktyg ska tillhandahållas för både unga och årsrika patienter inom beroendevården.

Maria ungdoms verksamhet bör utökas.

Ungdomar med drogberoende eller riskbruk får livsviktig vård inom Maria Ungdomsverksamheten. Vårdplatserna hos Maria ungdom ska bli fler och de så kallade Mini-Mariorna, som finns i många kommuner i Region Stockholm, bör få ökade resurser.

Bättre samarbete mellan somatisk-, psykiatrisk- och beroendesjukvård.

Den som behandlas för psykisk ohälsa och sjukdom ska känna sig trygg med att sjukvården också tar hand om eventuell somatisk sjukdom. Detta är viktigt då människor med beroendeproblematik ofta lider av samsjuklighet.

Stärk vårdgarantin i beroendevården

Behandling, som inte är akut, ska påbörjas inom 30 dagar.

Förbättra vårdprogram för läkemedelsberoende

Tillsammans med patient-, brukar- och anhörigorganisationer.

Kompetensutveckla primärvården

Primärvården bör ha rutiner och möjlighet att konsultera specialiserad vård om en patient riskerar att utveckla läkemedelsberoende till exempel vid långvarig smärta och behandling i form av opioida läkemedel.

Utöka arbetet med personliga ombud

Det behövs ytterligare satsning på personliga ombud. Personliga ombud spelar stor roll för individen när det gäller stöd i att orientera sig och få hjälp från vården, socialtjänst och andra myndigheter. Det är viktigt med en personlig resurs som kan tillvarata patientens intressen och det bidrar till att patienter blir följsammare i sin behandling.

Utveckla läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, LARO

LARO är en viktig del i att nå och i bästa fall få tillbaka människor med opioidberoende i samhället. LARO en är godkänd som behandling av personer som är beroende av opioider. Behandlingen är
frivillig. Den medicinska delen av behandlingen kompletteras med samtal, stöd och
rådgivning och bör finnas mer lättillgänglig.

Permanenta Street-C hepatitbussen

Hepatitbussen trafikerar Stockholms gator alla vardagar och erbjuder drop-in för provtagning för hepatit C. Om besökaren vill, vilket oftast är fallet, erbjuds även ett hivtest då det finns en viss korrelation med samsjuklighet. Arbetet i bussen drivs tillsammans med sjukvårdspersonal från Karolinska Universitetssjukhuset och personal från Brukarföreningen, med egna erfarenheter av ett liv på gatan.