Specialistvård

Hög tillgänglighet och kortaste väntetiderna i landet.

Den undanträngda och uppskjutna vården med anledning av Coronapandemin ska arbetas bort. Såväl regionens egna som privata utförare behöver involveras för att lyckas. Väntetider kan aldrig helt undvikas för dem med bedömt mindre vårdbehov men patienten skall vara fri att söka sig till en vårdgivare med kortare väntetid.

Vårdplatsbristen måste åtgärdas.

Alla akutsjukhus måste ha fungerande modeller för triage och flödesprocesser samt adekvat antal öppna vårdplatser, för minsta möjliga väntetid till ett tryggt omhändertagande.

Insatser för att återrekrytera och behålla sjuksköterskor behöver prioriteras. Det ska finnas mer luft i systemet så att det alltid finns vårdplatser utifrån behov.

Fler vårdgivare för stockholmarna.

När avtalet om S:t Görans sjukhus löper ut ska en ny upphandling göras och i framtiden bör ytterligare ett akutsjukhus upphandlas. Med privat drivna sjukhus får vi fler aktörer som utvecklar vården och ger patienter och personal alternativ att välja på. Det är också viktigt att öka ideella organisationers möjlighet att erbjuda vård till invånarna.

Vårdvalen ska utvecklas.

Vårdval har inneburit ökad mångfald, bättre tillgänglighet och stärkt valfrihet
för patienterna samt skapat fler arbetsgivare för medarbetarna. Vården måste dock hållas samman bättre och vårdbehov ska alltid prioriteras före efterfrågan. Därför behöver vårdvalen utvecklas utifrån goda exempel men också kritiskt granskas för att rätta till brister. Regionens ersättningsmodeller ska minimera medicinskt omotiverade kostnader och reglera insyn och ansvar för utbildning, fortbildning och forskning.

Säkerställ vårdutbud i hela regionen.

Region Stockholm ska ha möjlighet att rikta etablering inom vårdval
till särskilda geografiska områden utifrån behov för att exempelvis säkra tillgången till vård i landsbygd eller i utanförskapsområden.

Mer flödesorienterad och sammanhållen vård kring patienten.

Sjukhusen måste få möjlighet att bilda flödesorienterade vårdprocesser i samverkan med vårdvalsaktörer inom olika medicinska områden. Den bristande förmågan att hålla samman vården är särskilt kännbar för individer som både behöver sjukvård och kommunal omsorg. Det bör etableras gemensamma vårdval mellan regioner och kommuner.

Sjukvården i Stockholmsregionen ska ligga i framkant och vara ledande i Sverige.

En stor tillgång är Karolinska Comprehensive Cancer Center som samlar spetskompetens inom grundforskning, klinisk forskning och högspecialiserad cancervård. Centrat tänjer gränserna för utvecklingen av nya behandlingar och är ett av få i Europa och det första av sitt slag i Sverige. På sikt bör fler centra för spetskompetens inrättas inom andra sjukdomsområden.

Stärk samarbetet mellan Karolinska Institutet och andra universitet och högskolor.

För att ytterligare utveckla den avancerade vården för patienternas individuella behov krävs ett brett samarbete där det internationellt ledande Karolinska Institutet är den viktigaste partnern.

Sömlös och snabb övergång från forskning till klinik.

Samarbetsprocessen mellan akademin och hälsooch sjukvård ska skyndas på avseende diagnostik, behandling, utveckling och forskning. Resultat, slutsatser och nya behandlingsmetoder ska snabbt föras ut till alla vårdnivåer.

Förbättra kommunikationen mellan primärvård och specialistvård.

Specialistutbildad personal från universitetssjukhus eller vårdval ska i högre utsträckning interagera med andra vårdnivåer, exempelvis genom digitala vårdkonferenser mellan sjukhusspecialist och primärvårdsspecialist. Innovationsfonden ska kunna användas för att utveckla kontaktvägarna.

Egenvård ger människor möjligheter att själva stärka sin hälsa.

Sjukvården skall utbilda och uppmuntra till mer egenvård utifrån patienternas olika förutsättningar och tydliggöra gränsen till primärvårdens uppdrag. Så kan vårdens resurser användas mer effektivt samtidigt som patientens makt och möjlighet att påverka sin egen hälsa ökar. För den som är kroniskt eller långvarigt sjuk är detta särskilt viktigt.

Ökade resurser till förlossningsvården för trygga förlossningar och god arbetsmiljö för regionens barnmorskor.

Alla födande har rätt att känna sig trygg under sin förlossning och ska i största utsträckning föda på den förlossningsklinik hon själv valt. Blivande mammor ska fortsatt ha egenmakt över valet av förlossningsklinik. Utvecklingsarbetet avseende förlossningsvården, i samarbete med barnmorskorna, har bara börjat och ska stärkas ytterligare under kommande mandatperiod. Målet är en barnmorska per födande kvinna i aktiv
fas. Projektet Min barnmorska, som förbättrat kontinuiteten i mödra- och förlossningsvården, ska permanentas och byggas ut till fler mottagningar samt förlossningskliniker. En ny förlossningsklinik på S:t Görans sjukhus ska etableras 2023.

En förlossning är för många kvinnor livets mest sårbara stund.

Oron för att inte få komma in eller hinna in i tid är ofta stor. Därför vill vi öka tryggheten för den vars förlossning satt igång men är i för tidigt skede för att få plats på förlossningsavdelningen, med att en barnmorska från mödravården ska tillåtas göra fler hembesök speciellt när kvinnan är i förlossningens första fas för att minskar oron för att inte få plats eller hinna in i tid och förlossningen blir en tryggare upplevelse.

Större fokus på förlossningsrelaterade hälsoproblem.

Kvinnor i alla åldrar lider av problem som kan kopplas till genomgångna förlossningar men alla får inte, eller känner inte till, den hjälp de har rätt till. Gravida har rätt till tidig information om vanliga komplikationer efter en förlossning och vart man kan vända sig för hjälp, även vid mindre förlossningsskador. Arbetet för att stärka eftervården måste därför fortsätta. Vidare ska Stockholms nyblivna föräldrar känna sig trygga vid hemgång. De ska även vid behov erbjudas fortsatt stöd i hemmet.

Ovetenskapliga och kvinnoförtryckande ingrepp är oacceptabelt.

Ingen verksamhet, privat eller offentlig, får erbjuda exempelvis oskuldsoperationer. Kvinnor som utsatts för könsstympning ska få hjälp från vården. Amelmottagningen på Södersjukhuset ska permanentas och få det långsiktiga uppdraget att arbeta aktivt med kunskapsspridning i vården om könsstympning.

Förebygg HIV och kapa köerna till PrEP-behandling.

Säkert sex är den viktigaste förebyggande åtgärden mot alla sexuellt överförbara sjukdomar och sedan några år finns också läkemedelsbehandlingen PrEP (Pre-ExpositionsProfylax) som förstärker skyddet för personer i riskzon för HIV. Under Coronapandemin har kön har växt till PrEP-behandling och Region Stockholm måste fortsätta arbetet för att minimera väntetiden.

Digitaliseringen av vården har stora fördelar.

För patienten kan digitala besök öka tillgängligheten och förenkla besöken. Genom digitalisering kan också informationen till patienten förbättras, bland annat genom att journaler blir tillgängliga. För vården och dess anställda kan digitaliseringen innebära förenklade administrativa rutiner som sparar tid och resurser, vilka istället kan läggas på patientkontakter.

Ändra Patientlagen så att utomlänsvård inte längre omfattar digitala vårdbesök.

Istället måste varje vårdgivare i regionernas utbud erbjuda även en god digital tillgänglighet.

Förstärkt digital vårdgaranti.

Den digitala vården ska vara tillgänglig för alla och ingen ska uppleva digitalt utanförskap. Individens möjlighet att förstå och påverka den egna hälsosituationen skall öka och en digital vårdgaranti ska underlätta för patienten att välja den kontaktmetod som passar bäst. Utbyggnaden av digifysisk vård ska fortsätta med krav på att alla vårdgivare ska vara digitalt tillgängliga. Vården ska ge fler och bättre digitala verktyg till patienten och erbjuda patientutbildningar och coachning i digital kompetens.

Underlätta den digitala omställningen med en omställningsfond.

Vårdgivare skall ges rättvisa förutsättningar att utveckla teknik och digitala arbetssätt. En omställningsfond möjliggör den digitala omställningen och garanterar en mångfald bland länets olika vårdgivare.

Vårdens IT-miljöer ska byggas av standardiserade och verksamhetsanpassade moduler.

Då fungerar det inte med ett enda nationellt journalsystem. Utvecklingen stimuleras när olika standardiserade moduler kan ersättas med nya i takt med att verksamhetens behov förändras och de tekniska möjligheterna utvecklas.

Livsviktig information måste följa individen på ett säkert sätt över organisationsgränser.

För att detta ska bli möjligt krävs ett gemensamt men decentraliserat datalager för vård och omsorg som kontrolleras av kommuner och regioner. Huvudprincipen är att en uppgift bara ska behöva dokumenteras en gång, och den ska sedan finnas tillgänglig för alla delar i vårdkedjan och i alla relevanta stödsystem samt vara överblickbar.