Nu permanentas sprutbytet – och en utvidgning utreds

Sprutbytesverksamheten i Stockholm kommer att permanentas – och sannolikt utökas till fler platser eller med en mobil verksamhet.

– Sprutbytet har nått många av de stockholmare som injicerar droger. Det är en insats för att minska smittspridning och förbättra hälsan och livskvaliteten för dessa utsatta personer. Att stötta samhällets utsatta är en grundläggande uppgift för en modern sjukvård och ett anständigt välfärdssamhälle, säger Anna Starbrink (L), hälso- och sjukvårdslandstingsråd.

Under snart fyra års försök har 2 285 personer gjort 57 600 besök. Återlämningsgraden av kanyler är 94 procent. Utvärderingen pekar på ett minskat riskbeteende och bättre upplevd hälsa och livskvalitet för de personer som injicerar droger och som har deltagit i sprutbytesverksamheten. Sprutbytesverksamheten ska bli permanent, enligt förslag till hälso- och sjukvårdsnämnden 25 oktober.

– Sprutbyte gör livet drägligare för personer som injicerar droger. Många av dem har dålig kunskap om huruvida de är smittade med hiv eller hepatit, men kan få ökad kunskap genom den testning som sprutbytesprojektet innebär. Vi ser också hur riskbeteendet minskar, och allra mest hos dem som tidigare levde mest riskabelt, likaså hos särskilda utsatta grupper som kvinnor och bostadslösa, berättar Jessica Ericsson (L), ordförande i landstingets hälso- och psykiatriberedning.

En inriktning är också att sprutbytet ska finnas på fler platser, utöver S:t Görans sjukhusområde på Kungsholmen. En mobil uppsökande verksamhet är mest troligt och ska utredas.

– Sprutbytet på Kungsholmen har inte lett till många eller stora störningar enligt utvärderingen, men det är inte bra vare sig för målgruppen eller omgivningen att koncentrera många liknande verksamheter i samma område. Majoriteten av deltagarna i sprutbytet finns i Stockholms stad, den näst största gruppen är från kommunerna i södra länet. När vi permanentar sprutbytet vill vi därför titta på en utökning framför allt söderöver, säger Anna Starbrink (L).

FAKTA: SPRUTBYTE I STOCKHOLM

Sprutbytesverksamheten drivs som ett försök sedan våren 2013. Försöksperioden går ut 31 december 2016. Under drygt tre år har 2 285 personer skrivits in i sprutbytesverksamheten, därav har 244 nyinskrivna har tillkommit under 2016. 57 600 besök har gjorts sedan start, för närvarande görs 89,5 besök per dag. En överväldigande majoritet uppger Stockholms stad som vistelseort, näst flest kommuner i södra delen av länet.

Återlämningsgraden är 94 procent för kanyler, 89 procent för sprutor. Det innefattar aktuella utlämnade kanyler och sprutor som förvaras av den mottagande personen.

Sprutbytet drivs av infektionskliniken vid Karolinska universitetssjukhuset och samverkar med beroendevården genom Beroendecentrum Stockholm och Capio Maria, samt den kommunala socialtjänsten.

Störningar i anslutning till sprutbytesverksamheten

Polisen har gjort uppföljning av brottsligheten i stadsdelen Kungsholmen. Med fokus på narkotikarelaterad  brottslighet, våldsbrott m m syns ingen ökning av brotten (ca 14 000/år) eller andelen av brotten i staden (ca 18-20 procent). Majoriteten rapporterade incidenter handlar om personer som injicerar på offentlig plats, och rapporteras huvudsakligen av väktare vid S:t Görans sjukhus. Under åren har antalet incidenter sett ut enligt följande:

2013: 2,5 incidenter/vecka (med i genomsnitt 39,7 individuella deltagarbesök/dag vid mottagningen).

2014: 2,2 incidenter/vecka (i snitt 66,8 individuella deltagarbesök/dag).

2015: 3,5 incidenter/vecka (i snitt 78,5 individuella deltagarbesök/dag).

Resultat av sprutbytet

Utvärdering har gjorts av Centrum för Psykiatriforskning. Nedan följer en sammanfattning av de viktigaste resultaten i utlåtandet:

– Andelen av deltagarna som har en felaktig uppfattning om sin status avseende blodsmitta är relativt hög (vilken med hög sannolikhet kan minska med upprepad provtagning och upplysning).

– Minskning i riskbeteende bland deltagarna mellan inskrivning och uppföljning efter tolv månader.

– Minskningen i riskbeteende var störst bland deltagare som från början visade en relativt sett högre poäng på riskindex.

– Minskningen förefaller vara större i vissa subgrupper av besökare såsom kvinnor, de med amfetamin som huvuddrog, samt bostadslösa.

– Andelen besökare som behandlats för allvarliga infektionstillstånd relaterat till intravenöst missbruk förefaller minska (självrapporterade data).

– Självskattad livskvalitet ökade bland deltagarna mellan inskrivning och uppföljning efter tolv månader.

– Självskattad hälsa visade på vissa utvärderingsmått en förbättring mellan inskrivning och uppföljning efter tolv månader.

– Negativa konsekvenser av programmet, såsom ökad narkotikaanvändning, har i nuläget inte kunnat konstateras bland deltagarna.

– Antalet deltagare som utnyttjar kurativa tjänster har ökat mellan 2013 och 2014, liksom antalet länkningar till andra vårdformer (beroendevård, socialtjänst).