Debatten rasar om moderniseringen av Norrtälje sjukhus. Utbyggnaden och renoveringen behandlas styvmoderligt. Det är inte särskilt förvånande egentligen, för den som känner till historien.
För tjugo år sedan hotades Norrtälje sjukhus av nedläggning. Roslagsborna hade i så fall hänvisats till Löwenströmska i Upplands Väsby eller till Akademiska sjukhuset i Uppsala. Så fungerar tanken om centralplanering.
Liberalerna tog då strid för att behålla sjukhuset och vi lyckades. Sedan dess har vi också varit drivande för att etablera en av länets närakuter vid sjukhuset, för att korta väntetiderna på akutvård för norrtäljeborna. Vård ske ges så nära invånarna som möjligt.
Men tiden står inte stilla. Under de senaste tjugo åren har inte bara byggnaderna från 90-talet slitits så att de är i stort behov av underhåll och upprustning. Vården har tagit stora kliv framåt, vilket i dag betyder delvis andra arbetssätt och krav. Dessutom tänker vi i dag annorlunda kring arbetsflöden i vården och kring krav på arbetsmiljön.
Besluten om renoveringar av såväl de stora akutsjukhusen som de lokala närsjukhusen i Region Stockholm duggar tätt. Men regionen får inte vara dumsnål och försöka spara några kronor nu, om det leder till större ombyggnadskostnader längre fram.
Såväl medarbetarnas kritik mot det nuvarande förslaget som allmänhetens åsikter måste nu väga tungt när Norrtälje kommun och regionen ska utvärdera samrådet om det nya förslaget till utbyggnad. Det finns skäl för att höja ambitionsnivån.
En sak som talar för att sjukvprdsplaneringutbyggnaden ska hålla en högre nivå än den hittills planerade är att vi i dag lägger betydligt större vikt vid beredskapsplanering, än när utbyggnadsprocessen inleddes. Nyligen hölls en stor sjukvårdsövning i Norrtälje i samband med den stora militärövningen Aurora. Det är inte enbart en utbyggnad av ett närsjukhus i Norrtälje som står på dagordningen, det är en viktig pusselbit i hela regionens sjukvårdsplanering.
Amelie Tarschys Ingre (L)
Robert Beronius (L)