I mars 2024 antog Region Stockholm ”Handlingsplan för fast läkarkontakt”. Regionen var då först i landet med att politiskt besluta om ett tidsbestämt mål och en konkret färdväg för att nå Socialstyrelsens riktvärde om 1100 invånare per specialist i allmänmedicin.
Primärvårdsregionrådet Christine Lorne (C) stoltserade i medierna med att Stockholm gick före och tog tydligt ansvar. Men två år senare ser verkligheten annorlunda ut. Vi ligger inte bara långt ifrån handlingsplanens mål. Det har också blivit tydligt att planen bygger på felaktiga antaganden om hur många specialister i allmänmedicin som arbetar i primärvården.
Region Stockholms handlingsplan för fast läkarkontakt syftar till att fler invånare ska få en namngiven läkare på sin vårdcentral och att regionen år 2034 ska nå Socialstyrelsens riktmärke om i genomsnitt 1100 patienter per läkare. I planen pekas ett antal centrala åtgärder ut, bland annat behovet av fler specialister i allmänmedicin, fler platser för läkarnas specialiseringstjänstgöring (ST), förbättrad arbetsmiljö och bättre uppföljning av både antalet läkare och antalet listade patienter per läkare.
Handlingsplanen är i grunden viktig. Kontinuitet är avgörande för patienters trygghet, för kvaliteten i vården och för en hållbar arbetsmiljö för medarbetarna. Samtidigt har handlingsplanen hittills haft begränsad betydelse.
Som Liberalerna vid upprepade tillfällen har påpekat har det fram tills nyligen saknats tillförlitliga och kvalitetssäkrade system för uppföljning. Det innebär att det inte har varit möjligt att följa hur många allmänläkare som arbetar vid vårdcentralerna, hur många listningsbara läkare respektive listningsbara ST-läkare som finns, eller hur många patienter varje läkare ansvarar för. Avsaknaden av tydliga mått och statistik är en anmärkningsvärd brist.
Med nya siffror från hälso- och sjukvårdsförvaltningen kan vi dock konstatera att handlingsplanen är ännu mer tandlös än vad vi tidigare befarat. I dag ansvarar varje specialist i allmänmedicin i Region Stockholm i genomsnitt för 2 099 invånare. Det är nästan 400 fler per läkare än vad regionens plan utgår från och det innebär en avvikelse på drygt 23 procent. Detta är inte en mindre felmarginal. Det innebär att själva fundamentet för planeringen brister.
Om utgångsläget inte stämmer blir heller inte prognoserna framåt tillförlitliga. Då riskerar hela färdvägen fram till 2034 att vila på felaktiga antaganden. Det väcker allvarliga frågor, både om kvaliteten i handlingsplanens underlag och om hur arbetet med fast läkarkontakt i praktiken bedrivs.
Liberalerna har drivit frågan om fast husläkare och kontinuitet i primärvården i över 50 år. Medan andra partier famlar har vi liberaler konsekvent pekat ut riktningen. Att ha en fast husläkare handlar om långt mycket mer än kontinuitet. Det handlar om tillgänglighet, förtroende, ansvar och säkrare vård. Det handlar om att minska överutredningar, felmedicineringar, mortalitet och akuta besök. Dessutom vill åtta av tio svenskar ha en fast husläkare.
En reform är bara så stark som sina förutsättningar. För att systemet med fast husläkare ska fungera krävs en primärvård med rimliga villkor och specialister i allmänmedicin med hanterbara patientlistor. I dag är vi långt därifrån.
Därför måste arbetet intensifieras. Som ytterst ansvarig politiker måste primärvårdsregionrådet Christine Lorne (C) ta ansvar och skyndsamt initiera en revidering av handlingsplanen. Regionen behöver uppdatera sina beräkningar, ta fram realistiska prognoser och anpassa insatserna efter den faktiska situationen.
Men framför allt krävs betydligt fler och mer kraftfulla åtgärder för att nå Socialstyrelsens riktvärde. Annars riskerar ambitionen om fast läkarkontakt att stanna vid vackra ord.
Vi vet vad som krävs. Liberalerna är redo att genomföra det.
Amelie Tarschys Ingre (L), oppositionsregionråd, Region Stockholm