Fanny Nilsson skriver idag en mycket läsvärd artikel i DN. Vårdköer är ett allvarligt problem, men de är ett symptom på ett system där alltför många patienter skickas runt mellan olika mottagningar, träffar nya läkare vid varje besök och själva förväntas hålla ihop sin vård. Jag delar både Nilssons problembeskrivning och att ett fungerande husläkarsystem är lösningen.
Redan 1976 började dåvarande Folkpartiet att driva frågan om husläkare och1993 blev husläkarlagen, tack vare Folkpartiet verklighet, men den revs kort därefter upp av bland annat Socialdemokraterna.
Fem decennier senare är grundproblemet fortfarande detsamma. Alltför få patienter har en fast läkare som känner deras sjukdomshistoria, tar ett långsiktigt ansvar och ser till att vården hänger ihop.
Idag har de partier som tidigare var emot husläkartanken ändrat sig, men att få till en verklig förändring prioriteras inte tillräckligt högt.
Om svensk sjukvård ska fungera bättre måste fler patienter få kontinuitet, en tydlig väg in i vården och en läkare som faktiskt känner dem.
Det är den husläkarreform som Liberalerna har drivit i 50 år, och som Sverige fortfarande väntar på.
Amelie Tarschys Ingre (L),
oppositionsregionråd i Region Stockholm