Råd och stöd enligt LSS

Enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS, har kommuner och regioner skyldighet att hjälpa den med en
funktionsnedsättning att leva ett så normalt liv som möjligt. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) är en lag som ger särskilda rättigheter till personer med omfattande och varaktiga funktionsnedsättningar. I lagen finns tio olika stödinsatser. Regionerna ansvarar för en av dessa insatser, rådgivning och annat personligt stöd, vanligtvis kallat ”råd och stöd”.

I Region Stockholm är det habilitering och hälsa som ansvarar för råd och stöd via något av regionens habiliteringscentrum. Det är ett expertstöd av rådgivande och allmänt stödjande slag som kan ges av till exempel en kurator, psykolog eller fysioterapeut. Syftet med denna insats är att enskilda ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt.

LSS är som bekant en rättighetslagstiftning som ska garantera enskilda med omfattande funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor. Det betyder att de personer som omfattas av lagstiftningen har rätt till de insatser som lagstiftningen medger.

Liberalerna har fått information om att enskilda i Region Stockholm har informerats om att de bara har rätt till maximalt ett år av råd och stöd enligt LSS då verksamheten har brist på anslag. Att samhällets stöd ska präglas av kontinuitet är en central och grundläggande princip inom LSS. Den som har beviljats en LSS-insats ska kunna lita på att stödet finns kvar så länge behovet
finns kvar. Med tanke på personkretsen omfattar människor med livslånga funktionsnedsättningar säger det sig självt att det är orimligt att utgå ifrån stödbehovet inte finns kvar efter ett år.

Med anledning av ovanstående vill jag ställa följande frågor till ansvarigt regionråd:

1. Medger Region Stockholm bara att man får maximalt ett år av råd och stöd enligt LSS?
2. Om ja, vad har man för lagstöd att göra den bedömningen?

Maria Leissner
Liberalerna