Övergången från barn- till vuxensjukvård vid ätstörningar

Vid 18 års ålder övergår patienten från barn- till vuxensjukvården. I alldeles för många fall nås jag av information om brister vid sådana övergångar. Det rör enskilda berättelser från både patienter och anhöriga som avser olika delar av hälso- och sjukvården i Region Stockholm. Baserat på min kontakt med dessa patienter och anhöriga utmärker sig dock psykiatrin och ätstörningsvården särskilt negativt.

Nyligen kontaktades jag av en efterlevande förälder, vars dotter tog livet av sig vid 18 års ålder. Det skedde i fjol och efter en längre tid av ätstörning och psykisk ohälsa. Utöver en bristfällig flytt från en vårdgivare till en annan, där patientansvaret uppenbarligen brustit, fyllde dottern 18 år och övergick således till vuxensjukvården i Region Stockholm. I samband med detta hamnade hon längst bak i kön. Under denna tid, i hennes väntan på att få vård, blev hon kraftigt sämre. Till slut valde hon alltså att ta sitt liv.

Som inledningsvis indikerats är det vida känt att övergången från barn- till vuxensjukvården kan upplevas som plötslig, komplicerad och krävande för patienten. Här bör understrykas att unga vuxna utgör en sårbar patientgrupp, vilket blir extra tydligt vid ätstörningar och psykisk ohälsa. Därtill präglas ätstörningsvården i Region Stockholm sedan lång tid tillbaka av tillgänglighetsproblem. Även om interpellationen nödvändigtvis inte handlar om de långa köerna, så hamnar alltför många patienter sist i kön vid övergången från barn- till vuxensjukvården. Det visar inte minst berättelsen från den efterlevande föräldern.

Sammanfattningsvis, med den allmänna vetskapen om det ovan, framstår bristerna vid övergången från barn- till vuxensjukvården inom ätstörningsvården som särskilt häpnadsväckande. Därför behöver omhändertagande av dessa patienter förbättras omgående.

Lyckligtvis har Socialstyrelsen i år – för första gången någonsin – tagit fram nationella riktlinjer för ätstörningar. Ett prioriterat område är att säkerställa en strukturerad och individanpassad övergång mellan barn- och vuxensjukvård. Med de nya nationella riktlinjerna ökar således möjligheterna till ett förbättrat stöd vid sådana övergångar. Här vill jag dock betona att det ligger på nuvarande vänsterstyre i Region Stockholm att implementera nämnda riktlinjer. Det gäller inte minst rekommendationerna kring övergången från barn- till vuxensjukvård. På detta sätt kan Region Stockholm förhindra ytterligare dödsfall och minska lidandet hos både patienter och anhöriga.

Med anledning av det ovan vill jag ställa följande frågor till ansvarigt regionråd:

1. Vilka åtgärder vidtas för att implementera Socialstyrelsens nationella riktlinjer för ätstörningar och stödet kring övergången från barn- till vuxensjukvård? Svaret bör utgå ifrån ett patient- och anhörighetsperspektiv.

Amelie Tarschys Ingre
Liberalerna

Här kan du ta del av svaret.