Socialdemokraterna kallar sig gärna Sveriges jämställdhetsparti, men efter snart fyra år vid makten i Region Stockholm är det dags att syna självbilden. På område efter område är det kvinnor som betalar priset för den rödgröna vårdpolitiken; som patienter, som anställda och som anhöriga.
Under mandatperioden har problem staplats på varandra. Många av dem är inte naturkrafter eller resultat av yttre omständigheter, utan konsekvenser av regionala politiska beslut. Konsekvenserna har slagit särskilt hårt mot kvinnor.
När kvinnors vård diskuteras reduceras den alltför ofta till graviditet och förlossning. Det är talande och fel. Kvinnors hälsa omfattar hela livet och mycket mer än barnafödande. Men låt oss börja där många debatter brukar börja.
Förlossningsvården i Region Stockholm har varit hårt pressad under Socialdemokraternas styre. Återkommande problem med sommarbemanning, brister i arbetsmiljö och allvarliga händelser som lett till Lex Maria-anmälningar har skapat oro hos både patienter och personal. Det är kvinnor som föder barn, och kvinnor som arbetar i vården, som drabbas när systemet inte fungerar.
Samma mönster syns inom gynekologin. Tidigt i mandatperioden stängdes den enda gynekologmottagningen i Upplands Väsby. Därefter följde politiska signaler och förändringar som skapade sådan oreda att fler mottagningar hotades. Till slut tvingades det rödgröna styret backa och höja ersättningen i vårdvalet. Men då var skadan redan skedd. Osäkerheten hade satt sig hos både patienter och vårdgivare.
Problemen stannar inte där.
Inom psykiatrin har köerna till barn- och ungdomspsykiatrin vuxit så kraftigt att rekordmånga familjer sökt privatfinansierad vård. Ätstörningsvården har tvingats in i egenregi. Konsekvenserna är tydliga, kvaliteten har försämrats och dagvården halverats. Vuxenpsykiatrin har pressats genom en lägstaprisupphandling med nedskärningar som följd. Flickor och kvinnor är överrepresenterade inom stora delar av psykiatrin. När tillgängligheten försämras är det de som drabbas hårdast.
För äldre kvinnor märks konsekvenserna av att det geriatriska vårdvalet avskaffats. Välfungerande mottagningar i Nacka och Vårberg har stängts, över hundra vårdplatser försvunnit och hundratals medarbetare påverkats. Vården för multisjuka äldre har blivit mindre tillgänglig och mer koncentrerad till sjukhusmiljöer. Det är en utveckling som knappast stärker tryggheten för den sköra patientgruppen.
Inte ens i livets slutskede har stabilitet fått råda. Avvecklingen av palliativa vårdplatser i Nacka och på Lidingö innebar att svårt sjuka patienter och deras anhöriga fick en mer osäker situation. Även här är det kvinnor som är i majoritet, både bland de äldre patienterna och bland de anhöriga.
När vården inte fungerar är det ofta kvinnor som kliver fram. I Sverige är det betydligt vanligare att kvinnor ger omsorg till en sjuk närstående. Mest pressade är kvinnor i åldern 50–64 år som är mitt i arbetslivet, ofta med både barn och åldrande föräldrar. När vårdplatser försvinner och tillgängligheten brister ökar trycket på dem.
Därutöver kvarstår strukturella problem med kvinnors hälsa. Kvinnor uppger oftare att de inte tas på allvar i vården och underdiagnostik och felbehandling är en realitet. Sjukdomar som endometrios och svåra klimakteriebesvär är exempel på områden där kunskapen länge varit bristfällig. Samtidigt ser vi hur den senfärdiga omställningen till god och nära vård riskerar att slå särskilt hårt mot kvinnor med komplexa och långvariga besvär.
Vårdens medarbetare är till stor majoritet kvinnor. När valfriheten minskar och antalet vårdgivare blir färre, minskar också antalet arbetsgivare. Det har effekter på löneutveckling, arbetsvillkor och möjligheten att påverka sitt schema. En minskad mångfald av arbetsgivare innebär mindre makt för den enskilda medarbetaren.
Liberalerna vill något annat. Vi vill stärka kunskapen om kvinnosjukdomar, förbättra primärvårdens kompetens och återupprätta ordningen i vården. Men framför allt vill vi skapa stabila villkor för patienter och för medarbetare. En vård som fungerar i praktiken är en förutsättning för verklig jämställdhet.
Med Socialdemokraterna vid makten fördjupas i stället problemen. Det är dags att ställa den obekväma frågan: Om Socialdemokraterna är jämställdhetspartiet, varför är det då kvinnor som gång på gång får betala priset för deras vårdpolitik?
Amelie Tarschys Ingre oppositionsregionråd och Liberalernas toppkandidat till regionfullmäktige, Region Stockholm
Lovisa Lanryd kandidat till regionfullmäktige (L), Region Stockholm
Amie Kronblad kandidat till regionfullmäktige (L), Region Stockholm
Carina Wellenius kandidat till regionfullmäktige (L), Region Stockholm
Elin Söderholm kandidat till regionfullmäktige (L), Region Stockholm
Debattartikeln är publicerad i SvD.