Den 26:e februari i år meddelade Diskrimineringsombudsmannen DO att Region Skåne fälls för två fall av diskriminering när en döv man hjärtopererades vid ett sjukhus i regionen. Sjukhuset hade inte tillgodosett mannens rätt till teckenspråkstolkning i samband med operationen och bara delvis ordnat tolkning via bildtelefon. I övrigt förlitade sig sjukhuset på mannens barnbarn, vilket inte uppfyller lagens krav.
Det andra fallet i samma ärende gällde att mannens fru, som också är döv, inte kontaktades av sjukvården när mannen avled efter operationen, utan i stället kontaktades åter barnbarnet som fick framföra dödsbudet till mannens fru.
I kontakt med vården är medborgare ofta extra utsatta och det är därför viktigt att regioner lever upp till kraven på likvärdigt bemötande och erbjuder teckenspråkstolkning till den som behöver det. I det måste naturligtvis även ingå att det finns beredskap för att anhöriga och andra närstående kan ha ett självständigt behov av teckenspråkstolkning.
Det är också en fråga om patientsäkerhet, där det är omöjligt att kunna säkerställa fullgod patientsäkerhet utan att kunna kommunicera ordentligt mellan patient och läkare.
När vi talar om tillgänglig vård och rätt till tolkning blir ibland döva eller hörselskadade bortglömda. Teckenspråkstolkning får inte falla mellan stolarna eller prioriteras ned. Diskrimineringsombudsmannens utslag visar att nivån i detta fall var alldeles för låg.
Min fråga till ansvarigt regionråd är därför:
- Vad avser du göra för att säkerställa dövas och hörselskadades rätt till likvärdig vård och teckenspråkstolkning inom Region Stockholm?
Pär Hommerberg
Liberalerna