Det råder bred enighet om betydelsen av screening mot bröstcancer, och arbete har bedrivits för att få Socialstyrelsen att höja den övre åldersgränsen. Men det finns också andra problem och luckor, som måste åtgärdas.
Det har uppmärksammats att många kvinnor med funktionsnedsättning i praktiken utestängs från bröstcancerscreening, eftersom det saknas metoder som fungerar för dem. I vissa fall hänvisas dessa patienter till alternativa undersökningsmetoder, såsom ultraljud. Men det kan lika gärna vara så att mammografi är det enda som erbjuds, och screeningen kan då utebli. Problemen kan bestå i bristande fysisk tillgänglighet, där screeningapparaten inte fungerar för någon som är rullstolsburen, kallelserna är inte alltid lätta att förstå, eller det kan saknas andra stödresurser som teckenspråkstolk, för att ta några exempel.
Idag saknas krav eller rutiner för att erbjuda alternativa undersökningsmetoder eller att kunna genomföra screeningen på en annan
plats eller i en lokal med bättre tillgänglighet.
Liberalerna menar att det är viktigt att mammografiscreening individanpassas till patienter med funktionsnedsättning, fysisk såväl som psykisk. Det kan även gälla för kvinnor med så kallade täta bröst. En relevant, evidensbaserad metod måste erbjudas alla patienter. Därför behövs en individanpassad screening för bröstcancer, med relevanta metoder och skräddarsydda intervall.
När vården idag missar individer på det här sättet, trots att det finns fullgoda metoder att erbjuda, betyder det att målet om vård på lika villkor inte uppfylls.
Med anledning av ovan vill jag ställa följande fråga till ansvarigt regionråd:
- Delar ansvarigt regionråd bedömningen om att bristerna i bröstcancerscreening programmet är ett allvarligt problem för att nå
en jämlik vård? - Avser ansvarigt regionråd vidta några åtgärder för att komma till rätta med dessa brister?
Amelie Tarschys Ingre
Liberalerna