Om den sänkta besöksersättningen till samtalsbehandlare

Psykisk ohälsa är ett av våra största samhällsproblem. Bland barn och unga har den psykiska ohälsan fördubblats sedan 1980-talet och 44 procent av Sveriges befolkning uppger att de har besvär av ängslan, oro eller ångest. Stressrelaterad psykisk ohälsa och depression utgör dessutom en väsentlig del av sjukskrivningskostnaderna i Sverige. När verkligheten ser ut som den gör är det viktigt att hälso- och sjukvården har möjlighet att möta behoven och kan erbjuda tillgänglig lågtröskelvård inom psykisk ohälsa – något som primärt görs via första linjens psykiatri.

Första linjens psykiatri stärker vårdcentralernas roll som navet i hälso- och sjukvården, tillgängliggör vård för lindring till måttlig psykisk ohälsa och säkerställer att fler patienter upptäcks, diagnostiseras och remitteras till adekvat vårdnivå. Uppdraget innefattar utöver psykiatrisk bedömning och stödinsatser vid psykisk ohälsa också bedömning av beroendeproblematik och suicidrisk, traumabehandling och stöd till närstående. Mot bakgrund av den breda patientgruppen och det otroligt viktiga och nödvändiga uppdraget ställer vi oss mycket kritiska till vänsterstyrets val att bromsa utvecklingen av första linjens psykiatri.

När vänsterstyret tog över makten i Region Stockholm valde de att sänka besöksersättningen för samtalsbehandlare på vårdcentraler från 425 kronor till 125 kronor. I den senaste revideringen av förfrågningsunderlaget för vårdval vårdcentral fastställdes besöksersättningen till 175 kronor. Även om det är positivt att vänsterstyret tagit till sig av vår kritik och genomfört en mindre höjning kvarstår det faktum att den sänkta besöksersättningen har haft en betydande negativ inverkan på tillgängligheten till första linjens psykiatri.

Sedan sänkningen av besöksersättningen genomfördes har antalet besök hos samtalsbehandlare på regionens vårdcentraler minskat kraftigt. Mellan 2022 och 2024 minskade antalet besök med 33 procent och cirka 170 000 patientbesök. En utveckling som, i ljuset av den ökade psykiska ohälsan i samhället, är olycklig och riskerar att få förödande konsekvenser.

Med anledning av ovan vill jag ställa följande frågor till ansvarigt regionråd:

1. Hur ser ansvarigt regionråd på den minskade tillgängligheten till samtalsbehandlare inom första linjens psykiatri, och hur tänker ni motverka den negativa utvecklingen?
2. Vilka konsekvensanalyser genomfördes inför beslutet att sänka besöksersättningen för samtalsbehandlare, och tog ni hänsyn till den potentiellt försämrade tillgängligheten?

Amelie Tarschys Ingre
Liberalerna