Amelies nyhetsbrev 17

När julförberedelserna börjar ta fart är det lätt att tankarna går till gemenskap och vila, men för många är julefriden långt borta. Jag tänker inte minst på den ukrainska befolkningen som ännu ett år har levt mitt i krigets verklighet.

För två veckor sedan besökte jag Lviv som Europarådets rapportör för återuppbyggnaden av Ukraina på lokal och regional nivå. Där deltog jag i Ukraine Recovery Conference 2025, där decentralisering och lokalt självstyre stod i fokus. Under dagarna mötte jag företrädare från flera städer och regioner, bland andra Kharkiv, Mariupol och Mikolaiv, som delade med sig av starka vittnesmål och sitt arbete med att hålla samhällena fungerande.

Det står klart att utmaningarna för kommunerna varierar kraftigt beroende på deras geografiska läge och huruvida de befinner sig i ockuperade områden. Kommuner under rysk ockupation försöker att upprätthålla kontakten med sina invånare, både de som i dag är internflyktingar i andra delar av Ukraina eller har tvingats lämna landet.

Kommuner som ligger nära frontlinjen möter andra problem: kontinuerliga säkerhetshot, förstörd infrastruktur, begränsad tillgång till personal och material samt återkommande evakueringar. Deras möjligheter att leverera grundläggande samhällsservice varierar från dag till dag.

Samtidigt har de mer säkra delarna av landet ställts inför en kraftig befolkningsökning när internflyktingar tas emot. Dessa kommuner behöver snabbt skala upp sina verksamheter, särskilt vård, skola och sociala funktioner, samtidigt som de hanterar ekonomiska och organisatoriska påfrestningar.

Sjukvårdens kraft och mod

Ett av de starkaste intrycken fick jag på First Lviv Territorial Medical Union som är Ukrainas största sjukvårdsystem med två vuxensjukhus, två rehabiliteringscenter, ett BB och ett barnsjukhus. Sammantaget finns 3 000 vårdplatser och 4 500 medarbetare och de vårdar både lokalbefolkning och svårt skadade från frontlinjen. Under förra året togs över en miljon patienter om hand. För att ha förmågan att fortsätta ge vård under larm finns här även fullt utrustade skyddsrum och operationssalar.

För att få ett grepp om sjukvårdssystemets storlek och kapacitet kan vi jämföra med Region Stockholms dryga 4 000 disponibla vårdplatser.

Jag besökte även Saint Leo the Great Mental Health Center, landets första center för människor som överlevt fångenskap, tortyr och djupa trauman. Här erbjuds patienterna inte bara psykologisk och psykiatrisk vård utan får även möjlighet att uttrycka sig genom konst, hantverk och fysisk rehabilitering. Vårdpersonalen berättade också om hur otroligt viktigt det är med förebildsverksamheten där tidigare patienter stöttar nya patienter för att visa att det är möjligt att hitta glädje och möjlighet till ett bra liv trots svåra skador.

På UNBROKEN Rehabilitation Center fick jag se hur sjukvård, protesframställning och rehabilitering samlas under samma tak. Ett nationellt nav för vård av krigsskadade civila och militärer som hittills har hjälpt över 22 000 patienter. Här finns vårdavdelningar, specialiserade rehabiliteringsytor och rekreationsytor där fysisk återhämtning står i fokus. Ett tvärprofessionellt team av läkare, fysioterapeuter, protesexperter och andra specialister samarbetar kring varje patient för bästa möjliga resultat. Att se hur avancerade proteser tillverkas från första måttagning till färdig funktion och utprovning gav en stark bild av landets professionalism och framtidstro.

En stad som anpassas mitt i kriget

Lvivs stadsmiljöanpassning vittnar också om uthållighet och mod. Historiska kullerstensstråk har slipats ned och sedan lagts tillbaka för att underlätta framkomligheten för personer med rullstolar och proteser. Ett viktigt sätt för att behålla historien och stadens identitet, samtidigt som de underlättar den nya vardagen för krigsskadade.

UNBROKEN erbjuder anpassade bostäder där patienter som får vård på First Lviv Territorial Medical Union och deras familjer kan bo i upp till ett år. Lägenheterna är handikappanpassade, till exempel har skåpsdörrarna tryckfunktion för att göra det enkelt att öppna även utan armar eller händer. och ställningar för hängande kläder som kan dras ner så att de går att nå från en rullstol. Skyddsrum finns i varje byggnad och de nedersta våningarna reserveras för rullstolsburna, eftersom strömmen bryts dagligen under flera timmar.

Ett land som fortsätter kämpa

Det jag verkligen tar med mig efter resan är det ukrainska folkets otroliga styrka. Mitt i ett brutalt krig fortsätter de inte bara att försvara sitt land, utan de utvecklar det. Bygger om och bygger nytt. Återhämtar och anpassar sig. Stöttar varandra.

Den här resan har gett mig en ännu starkare övertygelse om att Sverige och EU måste göra allt i vår makt för att kriget ska få ett slut. Där Ukraina står som segrare.

Vill du prenumerera på mitt nyhetsbrev så gör du det på denna länk: https://www.liberalerna.se/nyhetsbrev

Liberala hälsningar,

Amelie Tarschys Ingre (L)

Oppositionsregionråd, Stockholm